Regel (nummer tre)

Ett sista ultimatum skulle jag ställa om det skulle vara aktuellt att fortsätta som estradör här på Tankar av J.
Jag måste förbjuda mig att tycka synd om mig själv, det är inte bara dramatiskt, osexigt men också väldigt löjligt.
Eller... Det är okej att tycka synd om sig själv men man behöver inte alltid basunera ut det för allt och alla.
Dessutom kräver jag att alla som läser krönikan ska älska mig. Oavkortat.

Skrivandet skall ju mycket vara en ventil att släppa ut ånga, vara oresonlig, subjektiv och knäpp.
Men inte för mig. (då faller ju liksom hela min come-back här)
Eller jo kanske lite, men det är bättre och framförallt mer underhållande om man kan linda in sin egen självömkan i pseudonymer.
T.ex.

”Jag har en kompis som heter Börje, det är sååå otroligt synd om Börje, han blir retad för att han inte har sju par svarta Acne-jeans.… Skänk en slant till honom om ni har något hjärta”


Jag kanske är väldigt elak och kall, men ofta då jag läser om hur otroligt synd det är om folk tänker jag:
- Tönt, om det vore jättesynd om dig hade du inte ens orkat skriva om det. Stå på dig nu.

Såäresådeså.

Regel (nummer två)

Om jag återigen skulle inleda ett förhållande med min blo… krönika, måste vi båda – här och nu bestämma oss för att göra allt i vår makt för att inte trötta ut varandra.
Det är händer allt som ofta att förhållanden dör i takt med att tristessen tilltar. Att man faller in i vardagsslentrianen och på brantens rand önskar folk att de inte bara låg med varandra varannan lördag, att man semestrade på andra ställen än Gotland v.34, att vardagsrummet faktiskt skulle kunna möbleras om… m.m.

Så därför är regel nummer två, helt sonika:
Ge fan att skriva om samma sak varannan gång.
Det måste finnas en mångsidighet och diversitet i skrivandet.

Många kanske nu tänker…
-Hah, ska du J säga. Jag läste minsann din blogg förut och då skrev du…

Jag kan bara säga att; då var då, och man lär av sin historia.
Dessutom är det inte en blogg jag skriver längre.
Ditt snöre.
Nu skulle jag aldrig besudla min krönika med att repetera mina åsikter mer än ett par gånger.
Dessutom är mitt liv så pass intressant att jag inte skulle förmå mig att upprepa ”gårdagens” nyheter. Hah!

Typ:

Åh jag är så kär i Jocke! Åh jag är så kär i Jocke!
Åh jag är så kär i Jocke! Åh jag är så kär i Jocke!
Åh jag är så kär i Jocke! Åh jag är så kär i Jocke!
Åh jag är så kär i Jocke! Åh jag är så kär i Jocke!

p.s. Jag är så kär i Jocke! d.s.


Fan… Jag tror jag hatar Jocke?

Jag har en sund människosynd, utgår från att läsaren som faktiskt tragglar sig igenom högtravande formuleringar och kufisk meningsbyggnad som åsyftar till tre bisatser bakåt, också är så pass intelligent att de kan läsa mellan raderna och göra egna slutsatser av innehållet de tillgodogör sig.
(Här följer ett referat om någon förståndsnedsatt läsare irrat sig hit : Jag har precis klappat dig som läsare på axeln och tycker att du är hyfsat smart.)

Det om det.

Klassiska skittråkiga saker (att läsa om) som ni aldrig kommer hitta i min krönika vid upprepade tillfällen är:
Flickvän, maträtter, mode, copy-paste-listor, ultrapolitiska värderingar eller skittråkiga TV-serier.


I övrigt har jag inga spärrar.

Regel (nummer ett)

Ja, men om jag nu skulle få för mig att börja skriva här igen måste det göras med stil och finess.

Detta föranleder en del oskriva regler.
Nu är ju inte jag någon expert, men tror mig ha tillräcklig erfarenhet och förnuft för att inte gå i de vanliga fällorna.

1. Frekvensen. Skriv inte mer än tre-fyra, max fem gånger i veckan.
Varför?
Kolla själv.


Mån, klockan 08.12
Hej bloggen!!!! Jag drack kaffe med två sockerbitar i.
Hihihihhihihihihihi.
Nu ska jag titta på ett avsnitt ur Vänner.
Vi hörs senare!

Mån, klockan 09.24
Hej igen bloggen!!!!!
Ska gå ner på stan och köpa nya jeans, de har jättefina byxor på HM
Insert-random-astråkig-bild-fulajeans.jpg
Kolla, de är skitsnygga!

Mån, klockan 12.04
Bloggen!!!
Jag är skitsur!
Jeansen var slut, men såg en superdupersöt kille på bussen.
Jag tror han ville ligga med mig.
Hihihihihihihhi. /Kjamiz.

Mån, klockan 14.43
Tjena bloggen!!!
Jag har käkat två mackor med ost,
nu ska jag tvätta håret och gå på fest.
Woooohooooooo!!!!!! /partypuzz!!

Mån, klockan 02.20
Scchaa bloggen!!
Annetten, Schofia, Annnna är ju fan cp.
De tyyker jag allti blir för packaad när vi är ut.
Mina allra bäta vännr. Fy fan. /go´natt

Zzzzzzzzzzzzzz...
Boring.
Så jävla boring.
S-a-m-m-a-n-f-a-t-t-a istället.

Jag ska, därför, redan nu utse mig till krönikör och inte bloggare.
Att skriva en krönika är ett mer hedervärt åtagande minsann.
Bloggare är för svennigt, krönikör är flott.

Krönikör it is.

Tänk om...

Man skulle börja skriva igen?

Alltså inte för att man är förbannad 24 timmar om dygnet; på att folk i Stockholm inte kan köra bil, på gamla ex, på alla avundsjuka kollegor, på skattetrycket, på övermod och ytlighet, på alla dåliga bloggar i Sverige, på att internet knasar på jobbet, på att jag aldrig riktigt kommer förstå kvinnor (vem gör det?), på att Brynäs är värdelösa i ishockey och på alla andra I-landsproblem.

Listan kan göras lång, då jag reflekterar över vad jag avhandlat på den här domänen.
Så här efteråt känns det som att jag inte saknar den typen av kåseri.
Inte alls.

Tankar av J föddes under en jobbig tid, inget snack om saken.
Den fyllde sitt syfte väl som spottkopp och därför raderades bloggen en dag i januari. Den hade spelat ut sin roll.

Mycket har hänt sedan dess...
Jag är numera en glad och käck kille som inte alls är rädd för att fylla 30 år, förälskad, fortfarande lika egocentrerad och självgod - men jag serveras ur en annan butelj nu. Det är en light-variant med extra sötningsmedel.
Mums.


Från dum till snäll, elak till god...
Kan det bero på att det är ljusare på sommaren?

Psst!

Öh...

Psst!
- Nån här?